Oh baby baby it's a wild world..
Varför är man så beroende av saker, varför känner man hur ångesten kommer krypande om man inte följer sina dagliga rutiner. Min enda flyktväg har på senaste tiden har varit ensam tid i badrummet, även fast att det oftast slutar med rött blod som pulserar ut från de nya såren i mina armar.
Jag är dålig på att dölja, folk ser, de undrar. Jag kommer alltid på nya ursäkter, nya förklaringar till varför jag har sår, sårskorpor eller ärr. De första gångerna skyllde jag på att jag hade halkat på bryggan och skrapat upp min arm, varför är alla så blinda? Att de inte ens kan se förbi de jävla lögnerna..Eller är det bara så att de vet men inte orkar ifrågasätta? Jag hopaps på blindheten.
