Kan jag andas nu?
Jag vet inte exakt jag vill få ut av den här bloggen, mer än att det ska vara en plats för mig att orka fortsätta, en plats där jag kan skriva ner vad jag känner och vill utan att någon konfronterar det. Att äntligen få andas är väl den stora meningen egentligen, få rymma iväg från verkligheten ett tag och kanske äntligen förstå varför jag från början sattes till den här jorden. Jag önskade inte att få bli född, men nu är jag här och jag står i skuld till mina föräldrar. En skuld som jag aldrig någpnsin kommer att kunna betala. Liv. Det var vad de gav mig. Den alldra finaste gåvan som någon kan ge. Egentligen borde jag bocka och tacka för att jag har fått en alldeles egen chans att göra vad jag vill, inom rimliga gränser förstås, jag vill göra ett avtryck på jorden. Annars har min födelse varit förgäves. Förutom att jag skänkte mina vackra, underbara föräldrar en gnutta ljus i tillvaron förstås.
